Prenumerera via e-post:

Delivered by FeedBurner

Kontakt

Tel:072 - 150 71 70
E-post: [email protected]

Post:
Jonatan Gonte Kindh
Måns Tolsvägen 10
531 93 Lidköping

Ingemar Olsson i Redbergskyrkan

Det här är egentligen inte så nytt, jag har bara inte kommit mig för att peta upp några bilder förrän nu. I slutet av november hängde jag med mina föräldrar för att se en av farsans favoritartister, Ingemar Olsson.

Platsen var Redbergskyrkan i Göteborg,
bänkarna var lagom fyllda
och stämningen var på topp!

Ingemar Olsson i RedbergskyrkanKörläktare med instrumentIngemar Olsson i RedbergskyrkanIngemar Olsson i Redbergskyrkan

I can fake a smile
I can force a laugh
I can dance and play the part
If that’s what you ask
Give you all I am

I can do it

But I’m only human
And I bleed when I fall down
I’m only human
And I crash and I break down
Your words in my head, knives in my heart
You build me up and then I fall apart
‘Cause I’m only human

I can turn it on
Be a good machine
I can hold the weight of worlds
If that’s what you need
Be your everything

I’m only human
Just a little human

I can take so much
‘Til I’ve had enough

‘Cause I’m only human
And I bleed when I fall down

Delar av Human
av Christina Perri
& Martin Johnson

I’m the one that turns lifes into disaster, why would anyone stay close to me?

I am  alive, I have no plans to change that.
Neither do I have any plans to even check if someone is calling,
writing or something else, I just don’t have the energyy to care.

So simply, I am alive, I am not reachable.
No point in calling, no point in worrying.

My inner child is dead

Either that, or to apathetic to bother.

It used to be an easy shortcut to safety or happiness,
but you can’t reach me that way anymore.

Sweet tasty candy is still tasty, but the childishly happy reaction is gone.
A soft teddy bear is still soft, but the magic comfort it once offered is lost.
A dogs wet tongue is still wet, but it won’t heal my inner pain.

When nothing that worked works, what do one have to do to get peace?

På hemväg: Vill du hjälpa mig tillbaka?

Dåligt har jag mått länge, det är ni många som vet. För snart två år sen kraschade jag rejält och fick spendera en del tid på psykiatrisk slutenvård. Förra året körde jag mina företag i botten, i år är skönstaxeringen och skatteskulden bara att acceptera.

I våras gick jag i princip under ytan helt ett par månader, jag orkade inte längre.
Just nu är jag sjukskriven pga depression men försöker ta mig upp.

Jag är på hem i höst, dit jag växte upp, Lidköping.
Jag trodde jag hade lämnat den trakten för betydligt längre tid framåt.
Riktigt vad som kommer hända återstår att se, men just nu verkar det bli folkhögskola.

Rent konkret är jag i behov av två saker just nu:
1) Flytthjälp i början av sep. Förslagsvis i någon av ändarna Malmö resp Lidköping.
Kontakta mig jättegärna på [email protected] eller SMSa till 0763-36 92 25

2) Pengar till flytten. Det är trots allt en bit att transportera saker och mina tillgångar är numera noll. Jag vill låna pengar, jag vill betala tillbaka. Men, jag vet faktiskt inte när du kan få återse pengarna

Andra saker som uppskattas är annars om du råkar vara nere i Malmö och känner för att bjuda på en bit mat, eller bara vill säga hej för den delen ;)

Wake me up when it’s all over

Feeling my way through the darkness
Guided by a beating heart
I can’t tell where the journey will end
But I know where to start

They tell me I’m too young to understand
They say I’m caught up in a dream
Well life will pass me by if I don’t open up my eyes
Well that’s fine by me

[2x]
So wake me up when it’s all over
When I’m wiser and I’m older
All this time I was finding myself
And I didn’t know I was lost

I tried carrying the weight of the world
But I only have two hands
Hope I get the chance to travel the world
But I don’t have any plans

Wish that I could stay forever this young
Not afraid to close my eyes
Life’s a game made for everyone
And love is the prize

[2x]
So wake me up when it’s all over
When I’m wiser and I’m older
All this time I was finding myself
And I didn’t know I was lost

Didn’t know I was lost
I didn’t know I was lost
I didn’t know I was lost
I didn’t know

Först citerade jag bara en del av låten. Men jag ändrade mig, så nu får du hela låttexten ovan.

År 2006 (Eller: Året jag blev Pirat!)

2006 var jag frustrerad. Jag såg ett samhälle omkring mig som gladeligen kallade sig demokratiskt. Som levde på sitt ryckte från en svunnen tid. Ett samhälle där vi glömt bort att demokrati inte bara är något att kämpa för att få, utan också för att behålla.
Vi demonterade våra rättigheter steg för steg. Det var uppenbart, men min omgivning vägrade se det. Ville inte se det.

Jag skulle fylla arton år. Jag skulle få rösta i mitt första val och jag tog min uppgift på allvar. Den uppgift generationer före oss kämpat för att ge oss.

Jag gjorde mitt arbete grundligt. Jag lästa på om alla partier jag kunde hitta. Jag läste principer, valmanifest och om deras ideologier, det blev många vackra ord. Och så läste jag på om vilka beslut de faktiskt tagit. Jag fann ett politiskt Sverige där vänster och höger var obehagligt likt, medan de vackra orden kändes försvunna.
Vad hände egentligen? Min frustration blev allt värre…

Så var det ett parti jag började höra talas om. Piratpartiet.
Namnet förbryllade mig. Det lät egentligen inget vidare, men det stack ut, det var modigt.

Jag läste på. Praktiskt taget varje ord som yttrats på deras hemsida fanns på papper i en mapp på plugget. Full med markeringar och anteckningar. Jag var skeptisk. Litet, oetablerat och utan några tidigare resultat att titta på.

Men det fanns en ärlighet, öppenhet och välkomnande gemenskap jag inte mötts av på annat håll. Och frågorna! Väldigt få, men väldigt rätt. Äntligen en kanal för den kamp jag visste att jag var tvungen att föra!

Efter några veckor av funderingar blev det dags. 2006-03-07 blev jag medlem i det parti som kommit att dominera mitt liv de senaste sju åren.

Var ser du dig inom Ung Pirat om 5 år?

Rickard Wahlander ställde den frågan till flera blivande styrelseledamöter på UPSDs distriktskongress idag. Det var intressant att höra folks svar, så jag tänkte att jag skulle vilja höra fler svara på frågan. Och så kanske jag själv kan svara också.

Var ser jag mig inom UP om 5 år?
Förhoppningsvis inte alls, eller iallafall inte i en position som egentligen märks av någon.

Jag börjar känna mig gammal i förbundet. Jag har varit distriktsordförande i Västra, distriktskassör i Södra, suppleant i förbundsstyrelsen och haft diverse motvilliga roller i Malmö. Om fem år fyller jag trettio, då hoppas jag att jag gjort mitt.
Gissningsvis sitter jag fast i partiet istället då. För att jag inte kan låta bli.

 
Det finns två roller som jag kanske fortfarande har: Medlemsservice & Revision.
Givetvis finns inga garantier för det. Jag kan ha blivit ersatt, och jag kan ha lämnat det själv. Men när jag ser framåt idag så är medlemsservice den post där jag tror på att lägga mer tid och utveckla arbetet djupare. Det är också en roll som för mig bör sitta tätt ihop med aktiviteten i partiet, eftersom partiets och förbundets medlemmar till stor del är desamma.

När det kommer till revision är det mer likgiltigt, men jag står fortfarande till förfogande för alla UP-föreningar som behöver få tag i en revisor. Den dörren har jag inga planer på att stänga, men inte heller aktivt öppna mer än springan som finns.

 

Innebär det att jag vill dra mig ur de uppdrag jag har?
Ja, exakt det innebär det! Givetvis vill jag fortfarande finnas tillhands, men på sikt vill jag faktiskt försvinna från formella uppdrag. Till stor del har jag redan lyckats (Win!) – så det så!

 

Var ser du dig inom Ung Pirat om 5 år?

Om min kandidering till kassör i UPSD

För de som bara ser protokollet märks det här aldrig och spelar därför ingen roll.
Men, jag inser att för de som var där och inte är helt vana vid mig, är kanske en förklaring på sin plats.

Så, varför kandiderar jag till en post jag saknar intresse av
och blir glad både när jag väljs och när jag inte väljs?

Framförallt, jag gillar att ge mötet ett val.
Idag stod vi först med en enda nominerad kandidat. En ny kille som jag tror kommer göra ett toppenval kunde missa att väljas till uppdraget för sin lämplighet, utan istället för att alternativ saknades.

Tyvärr pläderade först ingen för att välja just honom, jag blev  faktiskt besviken på det. Och mötet valde mig. Jag kanske bara inbillar mig, men spontant tror jag mer det beror på att jag är ett bekant namn internt snarare än något annat.

Men sen hände något awsome! Någon klev faktiskt fram och argumenterade för varför Gustaf var lämpligare och valet av kassör ändrades! Det där jag hoppades på från början inträffades, nämligen att mötet valde Gustaf som lämpligare, istället för enda möjliga.

Så är jag ledsen för att jag valdes bort? Nej. Som jag sade redan när jag presenterade mig själv; Min mötesnärvaro är usel.
Och det suger verkligen, jag tror det betyder massor för en styrelse att ha bra kontakt!

 

För övrigt anser jag att det var en fantastisk kongress och vill verkligen tacka alla som var där! =)