* Jag är Gonte och Gonte är en tjej, du kan kalla mig hon. *
(Här kan du sluta läsa, det var det viktiga, men för en del av er känner jag ett tvång att förklara mig.)
Äntligen har jag bestämt mig. Inte för att jag vill vara kvinna, utan för att min könsidentitet är viktigare än min rädsla för omgivningen.
Egentligen har jag vetat länge, mycket längre än jag erkänt ens för mig själv. Både förhållanden och suktande blickar på avstånd har alltid inneburit en förvirring, som om jag inte vet om jag älskar eller är avundsjuk på henne, eller en blandning av båda. ”Vill jag egentligen vara med, eller vara som henne?”
Det medan jag växt upp med att bli mobbad när jag framstår som tjejig eller annorlunda. I en tydlig samhällsnorm som inte stämmer för mig, och en kyrka där gemenskapen är varm men inte alltid helt accepterande.
Det har aldrig varit en konflikt mellan mig och Gud. Den Gud jag lärde känna är accepterande, gav människan en fri vilja och älskar sina barn villkorslöst. Det är bibeln, inte Gud, som är formad av tiden böckerna skrevs. Men det har varit en tyst konflikt inom mig med kyrkan och andra människor omkring, med rädslan för andras syn på mig.
Bland mina andra problem sköt jag länge upp det här ämnet i kontakt med psykiatrin, jag förnekade effektivt att det ens var något att ta upp. I februari i år togs äntligen ett steg och en remiss skrevs för utredning av könsdysfori. I början av nästa år hoppas jag på att få inleda den utredningen, kötiden är ungefär ett år.
Sedan har jag fortsatt vara osäker. Kanske inte egentligen kring vad jag vill, utan kring hur viktigt det är och om jag vågar. Sedan kom sommarvärmen, med lättklädda kroppar och en alltmer plågsam avundsjuka. Till slut handlar det kanske inte längre om mod, utan om vad som är svårast. Att berätta eller gömma, att leva eller förneka.
Jag vet inte alla detaljer än. Jag vet till exempel inte alls hur jag hanterar namn. Just nu är mitt fullständiga namn oförändrat, men enbart Gonte är tilltalsnamn. Jag funderar på att både behålla Gonte och lägga till ett kvinnligt tilltalsnamn, men vi får se…
(Säg gärna till om du har förslag, jag är helt vilse!)
Jag uppskattar om du helt enktelt kallar mig Gonte och nämner mig som hon/henne framöver, som vilken tjej som helst. Tack för att du tog dig tiden att läsa. 🙂